Igår var det dag nummer ett på Brommas beachvolleybolläger. Ca 50 kidsvolleyspelare dök upp strax före 9 ute på Kärsön och 5 glada ledare med händerna fulla av bollar och äpplen samlades. Jag fick hoppa in och vikariera för Piethra: 3 timmars bollträning för 10-åringar, det är tufft!
De fick gör en hel del lekar, testa på de olika beachvolleyslagen, spela minimatcher och avsluta med riktig match. I kidsvolley innebär riktig match att man kastar bollarna över nät istället för att spela dem med bagger, finger osv. Motståndarna måste fånga bollen som kommer över nät och när bollen går i marken är bollen slut. Några gånger sa jag ”golvet” och fick direkt mothugg av de små damerna, ”mäh det här är ju inget golv!” Det är otroligt vad petiga de är… :D.
Vid 12 var det lunch och vid 13 startade eftermiddagsgruppen med de större tjejerna (17-20år). Dem gick det att köra en ”ordentlig” beachvolleyträning med, de fick nöta baggermottag, baggerpass och fingerpass samt lite anfall och spel mot slutet. Idag ska de köra mer anfall, kanske lite block och försvar. De var riktigt duktiga för att vara så nya på beachen. Kör på tjejer!
Kärsön
Efteråt, kl 18, var det egen bollträning med Petter i ledningen. Jag var… ganska mör vid det laget. Gjorde inte en jättebra träning, men även om inte själva träningen gick bra för mig kan det vara så att det som tränades gick in. Jag tycker att det ofta kan vara så när man tränar på något, att tekniken och allt man ska tänka på gör det svårt i läget då man tränar grejen, men att det vid ett senare tillfälle kommer till ytan och man behärskar det.
Igår tränade vi anfall i lägen då passen kommer från i stort sett baslinjen. Det är viktigt att man ändå litar på att passen kan komma till nätkanten och att man gör sig redo att anfalla fullt. Det svåraste var att anfalla parrespike på högerkanten. Vi tränade också på att anfalla på uppvägen (av hoppet, dvs. med snabb arm). I slutet körde vi sideouter och fokuserade på det vi tränat på under träningen.
Efter träningen blev det middag hemma hos Frida, världsagod spagetti och köttfärssås, skrattande och skojande damer och asasluta kroppar och psyket efter den långa dagen. Tack Frida för den underbara middagen, tror inte att jag överlevt kvällen utan den :).
Till helgen då… Jag och Karin Nordenankar slutade på en 5-plats och var båda riktigt besvikna. Framförallt för att vi slarvade en match i gruppspelet och därför kom tvåa i gruppen. Mycket berodde nog på att vi var nya att spela ihop, vi visste inte riktigt var vi hade varann på planen eller hur vi bäst skulle rycka upp varann. Vi förväntade oss att vi skulle spela bra och när vi tillfälligtvis inte gjorde det hade vi inget botemedel. Denna turnering påminner mig om hur viktigt det är att spela bra hela tiden och aldrig släppa en endaste match! I kvartfinalen fick vi möta min Malin och Jessica.. Så klart! Vi spelade hyffsat bra, men de spelade ännu bättre.
Ibland är det som att man laddar och laddar och laddar… och så undrar man vart det hela ska leda… varför man går runt och laddar och för vilken urladdning. Dessa tre femteplatser på rad är ju inte vad jag personligen laddat för, till exempel, samtidigt måste jag se dem i vitögat och analyserat varför jag bara nått femteplatser de senaste tre helgerna. Om jag ska gå vidare måste jag hitta… tillbaka till något. Och jag jobbar på det! Jag lövar dej.
Maria - beachvolley 