Jag har inget att förlora. Jag har allt att överleva och njuta.

Efter denna succéhelg har jag strossat (strosa + frossat) på moln och varit riktigt salig. Jag har mött eleverna de sista dagarna med ett riktigt stort och varmt leende, jag har känt mig kärleksfull och varit nöjd med livet. Att nå till Sverigetouren var mitt mål för denna sommar. Och nu når jag målet om drygt en vecka (eller alltså, målet är nått men inte upplevt ju).

Mål.

Mål är viktiga i livet. Vi sätter ju upp våra egna mål (förhoppningsvis!) baserade på endera dröm eller förväntning. Mitt mål att nå SBT började i en känsla av att jag kan vara så där bra – en känsla jag fick förra sommaren då jag såg europatouren i Berlin. Det var ju en galet befängd tanke från min sida, att tänka… att jag kan vara så där bra (särskilt med tanke på hur lite jag tränat fram tills dess). Men det måste ju börja någonstans och egotripp, självgodhet, storhetsvansinne är en bra start och motor.

Att nå en dröm. Dröm blir verklighet. Verkligheten är en härlig dröm, om man bara tror på det.

Varje gång jag når ett mål blir jag lycklig och tillfreds. Jag behöver inte vara rik, jag behöver inte vara smart i alla lägen, jag behöver inte laga asagod mat när det kommer över gäster, jag behöver inte planera värsta semestern eller värsta spexiga kursen. Jag behöver inte ha det städat jämt. Jag behöver inte alltid vara snygg, fräsch eller trevlig. Det räcker med att jag har några enkla mål (som KAN uppfyllas), och några mer drömlika mål (som hjälper en att STRÄVA mot något bättre) och att jag någon gång då och då når något av dessa mål. Det får mig att fortsätta tro.

Att bli lika bra som spelarna nere på europatouren är… troligt om jag verkligen vill det och fortsätter att tro på att jag kan vara så där bra. Det krävs bara en inihelvetes massa träning, glädje i att spela och hyffsade omständigheter. Men målet för i år är inte att bli så bra. Hade jag det målet hade pressen troligtvis blivit allför stor, njutningen i spelet som bortblåst, charmen och lyckan likaså.

Nä, nästa mål är att överleva SBT i Göteborg. Att överleva att höra sitt namn uttalas av en speakerröst, att överleva att jogga ut på planen och vinka till publiken på läktarna, att överleva att bli synad av en massa elitistiskt (och gulligt) beachfolk, att överleva att våga våga våga spela avslappnat, coolt och bara njuta av tillvaron. Vinst är sekundärt, de kommer när man njuter av spelet. Så DET, att njuta av spelet och tillvaron, är prio ett för mig. Alla framgångar resultatmässigt är bonus. Jag har inget att förlora. Jag har allt att överleva och njuta!