Första semesterdagen idag. Sitter med en liten skål med jogurt och flingor, andra ronden. Scrubs går i bakgrunden. Datorfläkten härmar ett vattenkraftverk. Jag har nästan packat väskan. Har definitivt semester! Har lånat två böcker av kompisen. Åt just en halvrutten nöt.
Det är ungefär så komplicerade tankegångar jag har för tillfället. Jag har så klart grubblat och funderat och tänkt och spekulerat på den stundande SBT-premiären en hel del de senaste två veckorna, men jag har också njutit så av tillvaron. Och levt för stunden. Det är ju underbart att slippa sträva och kämpa och traggla och för en stund bara njuta av den plats där man befinner sig. 😀
On the way.
Imorn bitti hoppar jag och Åsa på tåget ner till Göteborg. Vi har hela torsdagen på oss att reka området, träna lite, äta god mat, göra stan, prata strunt och sova gott hos min kompis på Hisingen. Klockan 11 på fredag har vi första matchen. Enligt Åsas beräkning möter vi Tora och Camilla på fredagen, det svenska utvecklingslandslaget. Det blir kul att möta dem! De har så klart tränat hårt hela året och satsar stenhårt för att ta sig in på världstouren. De är taggade, men har en enorm press på sig. Vi har ingen press alls egentligen, förutom möjligtvis den vi lägger på oss själva. Vi är lägst rankade av de åtta lag som är inne, så… allt bättre än sist är vinst! Ha ha. Najjs.
Det ska bli sååå otroligt spännande och kul att uppleva detta, spela på ”arena” och testa nerven och känslan. Jag har ingen aning om hur det kommer att bli eftersom jag inte gjort det förr. Blir det lättare eller svårare att fokusera? Tänder man till? Blir man örnen eller spättan? Jag kan inte tänka mig annat än att verkligen njuta av varje sekund, men vem vet, uppmärksamhetsfobin har ju slagit till förr. Fast när det gäller… så gäller det, då är jag taggad!
Var och rushade på Gärdet idag, så om inte annat lär jag vara snabb. Weeei. Snabbheten är en av mina styrkor, dock behöver jag jobba på återhämtningen. Den senaste veckan har jag därför fokuserat speciellt på intervallträning och hoppas att det givit resultat. Det sägs gå relativt snabbt att träna upp återhämtningsförmågan, men vi får se. Är det jag som står och flämtar i boll nummer fyra eller är det jag som knappt får puls?
(Jag har inte mycket vettigt att skriva som ni märker. Det känns också som att jag i just detta läge inte vill skriva eller tänka för mycket, utan mest ta det som det kommer. Men ni hör ifrån mig igen snart!)
Tjoss och tjofläng.
Maria - beachvolley 